Ibland tappar jag energin att fokusera på mitt skrivande. Det finns så mycket jag vill jobba med, men jag fastnar och vet inte hur jag ska gå vidare. Som redigering av mitt barnboksmanus till exempel. Jag har gått igenom det flera gånger, men vet med mig att det kan bli ännu bättre. Det visas också genom att jag ännu inte har fått napp från något förlag. Lilla Hoi har en tävling där man kan vinna en lektörsläsning och den tänker jag skicka in till. Men det gäller att skriva ett följebrev som verkligen får dem att intressera sig för just mitt manus.
Hur gör man det då? Jo, man konsulterar sina skrivarvänner 😊 I går träffades Jessika och jag i Halmstad och diskuterade våra förslag till följebrev. Att sitta och fika i en mjuk fåtölj och prata med någon som vet precis vad man menar, det är livet! Saker som jag inte tänkt på kom i dagen. Det är så lätt att bli blind för sin egen text. Vi pratar också om vad vi borde göra för att komma vidare i skrivandet. Ger varandra deadlines så att vi får ett mål att nå. Väl hemma igen flödar energin och nu känns allt mycket lättare. Att dela med sig av sina texter och få feedback är så givande!
